Bästa renslädeturerna i Tromsø

Vårt fartyg lade till vid terminalen precis där bussen går. Buss klockan tio, slädtur, trehundra renar, gryta vid elden och tillbaka ombord halv tre. En perfekt dag.

Vi var på en vinterkryssning längs kusten och Tromsø var det enda stoppet där vi hade en hel dag. Jag hade föreställt mig en slädtur som på ett julkort, men det är lugnare än så: renen går, guiden går bredvid och du sitter på renfällar och lyssnar på medarna. Det var några av de mest fridfulla tjugo minuterna i mitt liv. Sedan kom matningen, som är kaos på bästa sätt, med horn överallt och en fräck ren som åt upp halva min handske. Lunchen i lavvun var en värmande gryta, och jojken som vår guide sjöng om sin morfar gav mig gåshud. Ta med ordentliga kängor, man står mycket i snön.

Fint läger och väldigt vänliga guider. Fyra stjärnor eftersom slädturen kändes kort, kanske tio minuter, och jag önskar att det stod i beskrivningen. Matningen och lunchen vägde upp det.

Kort hamnbesök, bara till två på eftermiddagen, så vi tog slädalternativet vid lägret nära stan. Upphämtning klockan tio, tillbaka halv två. Bilderna som guiden tog var bättre än allt i min mobil.

Min man ville åka hundspann, jag ville träffa renar. Vi tog renarna på förmiddagen och vid lunchen erkände han att han hade ändrat sig.

Vi valde Tromsø Lapland eftersom de var de enda som sa hur lång åkturen var. Det blev en hel halvtimme, i ett litet tåg av slädar med guiden längst fram, och fjällen bakom lägret glödde rosa i den låga solen. Overallen vi fick låna var en välsignelse. Det är en ganska lång bilresa, så vi var glada att fartyget låg kvar till kvällen.

Jag har aldrig varit så kall och så lycklig på samma gång. Ta två par strumpor.

Kvällsturen var underbar, middagen i torvkåtan med levande ljus var höjdpunkten. Något norrsken såg vi dock inte, tjocka moln hela natten, och man åker släde i mörker så det finns inte så mycket att se. Ändå glada att vi åkte, personalen var utmärkt.

Vår kryssning låg över natten i Tromsø, så vi tog kvällsturen med släde. Vid niotiden sprack molnen upp och ett grönt band dök upp rakt ovanför renarna. Ingen sa ett ord. Sedan började guiden jojka, alldeles tyst. Det glömmer jag aldrig.

Vi bokade själva i stället för fartygets utflykt, som var dyrare och slutsåld. Bussen stod vid terminalen precis som beskrivet, personal i blå jackor, enkelt. Barnbarnen pratade om renarna resten av kryssningen.

Vänliga guider, glada djur, utsökt bidos. Håll foderhinken lågt, annars tar renarna för sig själva.

Bra tur, men åk mitt i vintern. Vi åkte i slutet av mars och snön var tunn vid lägret, så åkturen blev kortare än planerat. De betalade tillbaka en del av priset utan att vi behövde fråga, vilket var schysst.

Vi tillbringade en hel dag på Camp Tamok dagen mellan två kryssningar. Dalen är hänförande, djup snö och total tystnad, och med hel overall och kängor frös vi aldrig. Bara en handfull renar, men det gjorde det personligt och inte som en turistfarm. Dyrt och en lång bussresa, men värt det.

Vår dotter är sex och åkte släde i mitt knä, helt tyst av förundran hela turen. Guiderna hade tålamod med hennes frågor om renbajs.

Det jag uppskattade mest var ärligheten hos vår samiska guide. Hon berättade om livet som renskötare i dag, kampen om marken och vindkraftsparkerna, och hur hennes familj flyttar med hjorden. Det var ingen show.

Fartyget lade till i Breivika, så vi tog taxi in till stan, ungefär en kvart, och hann med bussen klockan ett vid terminalen. Tillbaka klockan fem, taxi igen, och ombord med god marginal före sista ombordstigning klockan sju. Enkelt om man planerar.

Mycket välorganiserat, men det är en stor verksamhet. Flera bussar kom samtidigt, så lägret kändes fullt. Renarna verkade inte bry sig.

Den mest magiska förmiddagen under vår två veckor långa kryssning. Lugn slädtur, en sprakande eld, varm gryta och en guide som tydligt älskade sina djur. Boka den.